lonneryd

Jag säger inte det här för att jag vill ha medlidande, skip that part.. men jag är själv chockad... jag har aldrig gråtit såhär mycket.. Jag gråter för ingenting.. Ibland gråter jag mig själv till sömns för att det är enklare att somna, jag vill inte ens gråta men får mig själv att gråta för att somna, hur sjukt är inte det? Ensamheten och saknaden gör mig inte väl, jag saknar mamma fruktansvärt mycket. Dessutom har jag börjat sakna zacke så mycket att hela jag skälver inombords på senaste tiden, jag saknar alltid honom och han finns alltid i mitt hjärta (ingen kommer få en så stor del av mitt hjärta som du har zackebaby, ingen och aldrig) men så senaste tiden har det gått lite överstyr, han gör sig påmind genom bakgrundsbilden på mobilen varje gång jag ska kolla klockan när jag är på jobbet. Fan, vad vare jag sa... jag gråter hela tiden och nu gråter jag igen, jag känner alltid när jag ska börja gråta för min käke börjar krampa.

Jag ska försöka göra ett kollage av honom när jag kommer hem, han var så fin..





























































Jag älskar dig baby, vila i frid 9/9-09

no one can never take your place
can never take your space
thats a fact i cannot erase