lonneryd

Den unge mannen kom till den gamle mannen och sökte råd.
Jag slog sönder en sak, gamle man.
Hur trasig är den?
Den är i tusen små bitar.
Jag är rädd att jag inte kan hjälpa dig.
Varför inte?
Det finns inget du kan göra.
Varför inte det?
Den går inte längre att laga. Den är i tusen små bitar.



Det gör ont, men jag vill känna smärtan därför att den gör den här mardrömmen till verklighet och hindrar mig från att bli galen. Det gör enormt ont, men jag behöver det.


Jag tänker fortfarande på Michelle och jag saknar henne fortfarande. Jag önskar att jag kunde få höra hennes röst eller hennes skratt eller se henne le. Jag önskar jag kunde sitta bredvid henne eller ringa henne eller skicka en lapp till henne. Jag önskar att jag kunde känna hennes doft, smeka hennes hår, se henne i ögonen. Jag önskar jag kunde höra henne säga lugna ner dig, det är inte värt besväret. Jag önskar jag kunde höra henne säga gå din väg, unna dom inte det nöjet. Jag önskar jag kunde höra henne säga det är okej, Jimmy, allt kommer att bli bra. Jag önskar att jag kunde säga till henne att jag älskar henne, för det gjorde jag och gör jag, men jag sa det aldrig medan hon ännu levde. Hon var min enda vän. Hon blev påkörd av ett tåg och dog.


Lev och låt leva, döm inte, ta livet som det kommer och hantera det, allt kommer att bli bra.